Sparrs Berlin-blogg #19: Paderborn, Luckenwalde och tåg med ultras
Båda mina kollegor här på sajten påstår att det finns en skröna om att Bielefeld är en stad som inte finns. Jag som ibland har nyfikenhetens nerv inom mig var givetvis tvungen att ta reda på om denna skröna är sann eller ej.
Du som läsare undrar säkert vad för ärende jag hade i ”Bielefeld”, och det enkla svaret är ett tågbyte för att kunna ta mig till Paderborn en gråmulen fredag i början av april år 2024 enligt den gregorianska kalendern.
I tid (!) ankom jag till Bielefeld Hauptbahnhof efter att ha klivit ombord på Ostbahnhof i Berlin och nog tusan finns det en tågstation här, men finns verkligen staden? Det hann jag inte upptäcka, men det fanns byggnader på båda sidorna om Hauptbahnhof samt ett pågående byggnadsarbete med tillhörande rödvita avspärrningar. Så är det nämligen alltid i tyska städer, pågående arbeten av diverse storlekar som aldrig verkar ta slut. På trottoaren utanför mitt lägenhetshus så påbörjades det någon form av förändring i september förra året som sedan var klart i november för att sedan helt plötsligt grävdes upp igen i december och nu är det mitten av april och det är fortfarande inte klart. De gräver massa hål i marken och det är inte ofta man ser några personer med varselkläder där som faktiskt gör något. Om de ens är där.
En Paderborner köptes på Bielefeld Hauptbahnhof där jag mötte upp min amerikanskfilippinske vän, och en knapp timmes tågresa senare var vi framme i Paderborn där inte ett hav av poliser väntade oss. De enda oroligheterna som uppstod var när två mindre bemedlade människor som dessutom såg ut att tillbringa varje dag med flaskan hamnade i onåd med varandra och en konstapel klev in och körde iväg uppviglaren.
Det som är skönt med att möta Paderborn är att vi bortasupportrar vet om att det inte kommer bli stökigt och vi har stor frihet att röra oss som vi vill, men vi beslutade oss ändå för att ta shuttle bus tillägnad bortasupportrarna framför de vanliga bussarna då vi skulle komma direkt till bortasektionen. Vi klev på en tom shuttle bus 16:20, alltså två timmar innan match och chauffören meddelade glatt att vi åker inom tio minuter då bussen gradvis fylldes på.
Efter en kvart fick vi veta att vi skulle vänta in ett tåg med
Herthaner och det tåget var ju inte direkt i tid. Vi kom iväg 17:05, men resan
skulle enligt Google Maps bara ta mellan 10–15 minuter. Den tog närmare 25
minuter eftersom det var köer orsakade av rusningstrafik. Rusningstrafik i
Paderborn, ni hör ju.
Väl framme vid Home Deluxe Arena var himlen grå och regnet började
falla, men det bekom inte mig då det bara var att gilla läget samt att det
fanns en förpillrande entusiasm över att besöka min 41:a arena i Tyskland, en
siffra som i skrivande stund är 43. Matchen i sig har jag redan avverkat med en
text på SvenskaFans och som ni säkert vet vid det här laget så vann med Hertha
med 3-2 efter en sen vändning och resultatet speglade varken matchbild eller
målchanser. Men ibland är Fru Fortuna på ens sida.
Efter att ha firat laget tog vi plats på första bästa shuttle bus
tillbaka till Paderborn Hauptbahnhof för vidare transport till Bielefeld för en
döner innan det var dags att sova ett par timmar för tidig återresa till
huvudstaden med Leverkusen Ultras på deras väg till Köpenick och lördagens
strapatser. Varken Bielefeld eller Paderborn hann upptäckas förutom de 100
meterna i radie om vardera centralstation, men båda byarna existerar i alla
fall och det är inte så att jag med stor sorg tvingas inse att det inte blev
mycket mer än så här denna gång.
Jag
har länge varit på Jimmy att vi borde ta en tur till Luckenwalde, men han har
konsekvent vägrat då han menar att hans övriga besök i mindre städer runt om i
Brandenburg har varit nog. Det finns inget att se eller göra där brukar han
hävda samtidigt som han förespråkar att vi borde tillbringa en helg i Ustí nad
Labem i Tjeckien.
Under veckan försökte jag återigen få med honom för FSV:s möte mot
Chemnitzer FC, men det blev ett toknej från hans sida. På fredagen kröp han
till korset och meddelade mig att han skulle dit och det var inte för att mitt
tjat burit kraft utan för att det var norrmän på besök och när de talar så
lyder han likt en hund. Han ställer sig på alla fyra och gör allt de ber om,
ett beteende han säkert har fått från Woof.
Detta var säkert lite elakt skrivet av mig tänker du och ja det är
det, men med glimten i ögat och det finns kontext som ni bör känna till. Woof
ligger på Fuggerstraße som i sin tur är Berlins mest kända gaygata och Jimmy
bor på en angränsande gata till den vilket gör att frågan alltid ställs om vi
ska på Fugger ikväll. Hittills har varken jag, Jimmy eller någon annan i vår
grupp vågat oss på vår första homosexuella upplevelse, men det är alltid fest
på den gatan och är det något Jimmy kan så är det fest. Han har hyllat detta
stycke och därmed godkänt denna publicering så det finns ingen anledning för
dig som läsare att bli sekundärkränkt.
En
riktigt trött Joakim med knappa fem timmar sömn i kroppen och två bakfulla
personer från landet i väst samt en pigg och rask Jimmy möttes upp på Südkreuz
för att ta sig till Luckenwalde. Äntligen. Vi tog en snabb tur i centrum som
bestod av något som skulle föreställa ett torg och sedan fanns det definitivt
en kyrka, that’s it.
När det var dags att bege oss mot Werner-Seelenbinder-Stadion
gjorde vi det samtidigt som Chemnitz Ultras började sin marsch. Det som slog
oss på vår promenad var att det var massivs med Schalke 04-stickers i
Luckenwalde och så gott vi kunde ersatte vi dessa med andra blåvita klibbor.
Besöket var lite speciellt då Luckenwalde inte verkade vara det primära för
många supportrar då vi såg merch från följande lag (håll i hatten). Kansas
City Chiefs. Miami Dolphins. Ajax. Eisbären Berlin. Magdeburg. Union Berlin.
Köln. Leverkusen. Schalke 04. Hansa Rostock. Tilläggas bör är att jag dagen
till ära hade min Indiana Pacers-keps som är blå/gul, detta för att visa
samhörighet med det gulblåa hemmalaget. Det fanns ingen uppstyrd
klackverksamhet hos hemmafansen, inga sånger eller något alls och det som var
lite märkligt var att avarter med Antifa på sina tröjor bekymmersfritt stod och
samtalade med Tor Stheinar beklädda avkommor. Med detta kan man dra slutsatsen
att Luckenwalde förenar över åsiktsgränserna.
Luckenwaldes
hymn var typisk tysk och trallvänlig, men det var lite svårt att uppfatta hela
texten då ljudanläggningen inte var den mest moderna. Å andra sidan ska den ju
inte vara det heller när Luckenwalde besöks. Ölen kostade tre euro och var av
märket Krombacher som jag tycker är rätt god. En stor nackdel med FSV 63
Luckenwalde är att de har samarbete med laget från Köpenick vilket varken jag
eller Jimmy visste, så det gjorde att vurmande för denna arma förening avtog
betänkligt. Som de skandinaver vi är så fick vi nog av den gassande solen efter
en halvlek och tillbringade andra halvlek i skuggan och kunde på nära håll på
Luckenwalde kvittera på straff för att sedan släppa in 1–2 på matchens sista
spark.
När vi skulle bege oss hemåt efter matchen kom vi med andan i
halsen till tågstationen i hopp om att slippa vänta en halvtimme på nästa tåg.
Det visade sig att vårt tåg skulle bli fem minuter sent vilket inte blev fallet
då nästa tåg vi ursprungligen inte ville vänta på hann komma före det tåget vi
tänkte ta. Tyvärr är detta en vardag i Tyskland, det är extremt svårt att lita
på tågtrafiken då förseningar och inställda turer är vanligt förekommande.
Nästa helg är det dags för Karlsruher SC borta och redan nu vet vi att det
kommer bli struligt på väg hem. Direkttåget (det enda) som skulle gå på söndag
mellan Karlsruhe och Berlin efter matchen är inställt och vi fick boka om oss
på ett annat tåg och det anslutande tåget har vi redan nu fått notis om har
fått ändrad avgångstid. Preliminär ankomst till Berlin är just nu 01:33 natten
till måndag, men det kommer i alla fall bli fest i Baden-Würrtemberg hela
helgen lång, alltid något.
Auf wiederhören,
Sparr, Joakim
Följ mig på Twitter/X!