Sparrs Berlin-blogg #17: Min Bundesligadröm

Joakim Sparr har inspirerats av det senaste avsnittet av podden ”Schnickschnack mit Axel und Filip” då han också mönstrat sina drömmars Bundesliga.

Likt Axel och Filip gjorde i podden så ska jag ta fram min Bundesligadröm vilket jag vet om att jag gjort tidigare och det är möjligt att något lag skiljer sig nu från senast jag gjorde ett försök. Men det finns alltid en kärna av klubbar som är givna och sedan finns det lag som är med ena gången som sedan får stryka på foten nästa gång.

Jag håller med ovannämnda duo om att geografisk spridning är viktig och försöker få så många Bundesländer representerade, men ibland måste man väga olika värden mot varandra och då kan det bli något mindre än tänkt.

Jag väljer att börja i sydväst som sedan går i en loop och som avslutas i Nordrhein-Westfalen.

Första laget på min lista är en klubb jag sedan barnsben har en förkärlek till och som återfinns i förbundsrepublikens minsta Bundesland bortsett från de städer som är egna förbundsländer.

Du har säkert redan nu listat ut vilket lag jag tänker nämna och ja, du har rätt. Saarland ska givetvis vara representerade i Bundesliga och företräds då av största klubben nämligen 1. FC Saarbrücken.

De har gjort fem säsonger i Bundesliga och var med i första upplagan 1963/64 och senast de spelade var säsongen 92/93 så det börjar bli dags att de återvänder. Just nu återfinns de i mitten av tabellen i 3. Liga och det är väl egentligen där de hör hemma. En bra säsong går de upp, en dålig så åker de ur, men det är en klubb jag vurmar för och jag har faktiskt inte varit där än vilket är lite dåligt av mig.

Lag nummer två är från grannstaten Rheinland-Pfalz och då är det givetvis 1. FC Kaiserslautern som är de givna representanterna. Axel pratade gott om Betzenberg och jag kan skriva under varje ord han sa. Gillar du tysk fotboll så måste du besöka Fritz-Walter-Stadion. Det tar mellan tio minuter och en kvart att promenera till arenan från Hauptbahnhof. Jag har varit där en gång och jag vill dit igen. Arenan är speciell och väldigt älskvärd, men den börjar bli lite sliten, men det är något jag uppskattar. VM-loggan från 2006 när arenan användes sitter fortfarande uppsatt och de har enligt mig ingen anledning att plocka ner den.

Vi gör en kort resa tolv mil nordväst till Hessen och Frankfurt am Main. Eintracht Frankfurt är ett självklart inslag i Bundesliga och jag måste ärligen säga att jag blev besviken på stämningen när jag var där. Det hade haussats upp något oerhört från så många olika håll att mina förväntningar var astronomiska, men de var inte nära att motsvaras. Jag såg dem mot RB Leipzig och detta var ett par dagar innan de skulle spela Champions League, så jag vet inte om kurvan sparade lite på krutet, men det blev inte superbra stämning även om Eintracht pulveriserade läskeblasksklubben med 4–0. När jag var där tog jag till och med tillfället i akt att promenera ut dit. Det är ingen promenad jag drömmer om att göra igen då det går längs en motorväg som ska korsas och sedan genom en mack för att hitta tillbaka på gångstråket.

Jag är ledsen Karlsruher SC, ni är vänklubb till Hertha BSC, men ni får inte plats i min liga utan det får däremot era största rivaler VfB Stuttgart. Trots att Stuttgart och Hertha ogillar varandra endast grundat på att KSC och BSC är vänner, och vänners fiender är våra fiender, så hyser jag inget agg mot VfB. Jag har ingen relation till dem över huvud taget och mitt besök där var ganska intetsägande när de spelade 0–0 mot Düsseldorf. Kommer jag åka dit igen? Jag vet inte. Kanske, kanske inte. Jag känner lite att det inte spelar så stor roll, sker det så sker det, men i Bundesliga är de ett givet möblemang.

I grannstaten Bayern hittar vi tre klubbar och dessa är exakt de tre som Wollin hade på sin lista. Det är 1. FC Nürnberg, FC Bayern München och TSV 1860 München. Ett derby i München hoppas jag på varje år i DFB-Pokal, men det får vi tyvärr aldrig. Jag gillar 1860 för det är en gemytlig klubb och Stadion an der Grünwalder Straße är ett givet besök för en groundhopper. De har konstant utsålt á 15 000 varje match i Dritte, så ska du dit får du vara ute i tid för att få tag i biljett. Nürnbergs självbild hade Axel också en bra utläggning om som inte behöver kompletteras utan jag kan bara nämna att deras arena har en speciell utformning och den har något som lockar mig även fast jag inte riktigt kan sätta fingret på exakt vad det är. FC Bayern, ja de är givna. Nästa lag, tack!

Vi åker en byt nordost från Nürnberg för nu ska vi till Sachsen och deras största stad Dresden. I denna stad marscherar anhängarna till SG Dynamo Dresden i takt med sina svarta kängor och bara namnet Dynamo inger respekt. Öst ska vara representerade och då är Dynamo Dresden den första klubben jag plitar ner på pappret.

Nästa lag kommer inte som en skräll, vi ska till huvudstaden och härifrån hämtas ett lag. Hertha BSC. Motivering överflödig.

Tillbaka till gamla DDR och här har jag velat mellan två klubbar, men landat grundat i de historiska framgångarna som klubben har att de förtjänar en plats i Bundesliga och det är 1. FC Magdeburg från Sachsen-Anhalt. Kort resa för Hertha med regionaltåget och Magdeburg vinner över Hansa Rostock som dock är en bubblare.

Vi fortsätter röra oss västerut och denna gång till Niedersachsen och Hannover 96. Jag gillar deras arena skarpt för den är som Volksparkstadion i utformningen, fast något mindre gällande kapacitet. Arenan nås även från Hauptbahnhof med fötterna som tar 45 minuter, men det går alltid att göra ett pitstopp eller två för att blöta strupen om man känner för det. När jag började följa den tyska fotbollen så bestämde jag mig utan anledning att inte riktigt gilla föreningen, men det förändrades när Enke tog livet av sig och jag fann plötsligt sympati för klubben och dess supportrar. Utan att jag är särskilt inläst på klubben och dess historia finner jag den trevlig. Enda anledningen till att jag inte önskar att de går upp till Bundesliga den här säsongen är att jag då missar en given bortamatch nästa säsong.

Vi rör oss norrut och river snabbt av två klubbar, Hamburger SV och SV Werder Bremen. Jag minns att jag för ett par år sedan på Twitter föreslog Werder Bremen som ett givet besök för folk som vill åka ner till Tyskland och se fotboll, men vill undvika de absolut största klubbarna. Staden är trevlig, arenan kompakt och promenaden dit väldigt trevlig. Jag är färgad då jag gjorde den en eftermiddag i september när solen värmde och jag spatserade längs Weser med en öl i handen. Matchen jag såg gick åt fanders då Hertha förlorade, men jag rekommenderar hjärtligt ett besök där.

Fem klubbar återstår och samtliga kommer från Nordrhein-Westfalen. Lite tråkigt, men fyra av klubbarna är lika givna som att man behöver mat och sömn. De fyra är 1. FC Köln, Borussia Mönchengladbach, Borussia Dortmund och FC Schalke 04. Dessa behöver ingen närmare presentation och mötena dessa lag emellan är givna höjdpunkter under säsongen. Det sista laget jag har på min lista tror jag kommer förvåna en och annan, men det är också anledningen till att jag har sparat dem till sist. Borussia är det latinska namnet för Preußen, så det är därför både Gladbach och Dortmund heter det i sina lagnamn, men de som inte fallit för det latinska språket utan värnar om det tyska och således även har en mäktig örn i sitt klubbmärke med ett P i mitten är SC Preußen Münster.

SC Preußen Münster spelare förstås på Preußenstadtion. En arena jag kommer att besöka i maj när de möter SpVgg Unterhaching i sista omgången. De har spelat en säsong i Bundesliga och borde då av traditionella skäl inte vara aktuella, men de spelade i den första upplagan och för en enkel och nostalgisk man som mig väger det tungt. Deras klubbmärke utstrålar makt och respekt och än har jag som sagt bara sett deras arena på bild, men jag ser direkt att den tilltalar mig, precis som Donaustadion i Ulm.

Detta var mina arton klubbar i min Bundesligadröm och de som är bubblare är BFC Dynamo (den riktiga klubben i Östberlin), Hansa Rostock, Erzgebirge Aue (för att Dresden ska ha några att stångas mot i öst), Karlsruher SC och Bochum. Bochum är en trevlig klubb, men det är redan för plottrigt i Ruhr så de får stryka på foten även om de har 37 säsonger i Bundesliga och ligger på plats 13 i maratontabellen. Eintracht Braunschweig håller jag inte särskilt högt och även om deras möten med Hannover adderar något så är de inte aktuella hos mig.


Auf wiederhören,
Sparr, Joakim
Följ mig på Twitter/X!