Sparrs Berlin-blogg #17: Min Bundesligadröm
Joakim Sparr
har inspirerats av det senaste avsnittet av podden ”Schnickschnack mit Axel und
Filip” då han också mönstrat sina drömmars Bundesliga.
Likt
Axel och Filip gjorde i podden så ska jag ta fram min Bundesligadröm vilket jag
vet om att jag gjort tidigare och det är möjligt att något lag skiljer sig nu
från senast jag gjorde ett försök. Men det finns alltid en kärna av klubbar som
är givna och sedan finns det lag som är med ena gången som sedan får stryka på
foten nästa gång.
Jag
håller med ovannämnda duo om att geografisk spridning är viktig och försöker få
så många Bundesländer representerade, men ibland måste man väga olika värden
mot varandra och då kan det bli något mindre än tänkt.
Jag väljer att börja i
sydväst som sedan går i en loop och som avslutas i Nordrhein-Westfalen.
Första laget på min lista
är en klubb jag sedan barnsben har en förkärlek till och som återfinns i
förbundsrepublikens minsta Bundesland bortsett från de städer som är egna
förbundsländer.
Du har säkert redan nu
listat ut vilket lag jag tänker nämna och ja, du har rätt. Saarland ska
givetvis vara representerade i Bundesliga och företräds då av största klubben
nämligen 1. FC Saarbrücken.
De har gjort fem säsonger
i Bundesliga och var med i första upplagan 1963/64 och senast de spelade var
säsongen 92/93 så det börjar bli dags att de återvänder. Just nu återfinns de i
mitten av tabellen i 3. Liga och det är väl egentligen där de hör hemma. En bra
säsong går de upp, en dålig så åker de ur, men det är en klubb jag vurmar för
och jag har faktiskt inte varit där än vilket är lite dåligt av mig.
Lag nummer två är från
grannstaten Rheinland-Pfalz och då är det givetvis 1. FC Kaiserslautern
som är de givna representanterna. Axel pratade gott om Betzenberg och jag kan
skriva under varje ord han sa. Gillar du tysk fotboll så måste du besöka
Fritz-Walter-Stadion. Det tar mellan tio minuter och en kvart att promenera
till arenan från Hauptbahnhof. Jag har varit där en gång och jag vill dit igen.
Arenan är speciell och väldigt älskvärd, men den börjar bli lite sliten, men
det är något jag uppskattar. VM-loggan från 2006 när arenan användes sitter
fortfarande uppsatt och de har enligt mig ingen anledning att plocka ner
den.
Vi gör en kort resa tolv
mil nordväst till Hessen och Frankfurt am Main. Eintracht Frankfurt är
ett självklart inslag i Bundesliga och jag måste ärligen säga att jag blev
besviken på stämningen när jag var där. Det hade haussats upp något oerhört
från så många olika håll att mina förväntningar var astronomiska, men de var
inte nära att motsvaras. Jag såg dem mot RB Leipzig och detta var ett par dagar
innan de skulle spela Champions League, så jag vet inte om kurvan sparade lite
på krutet, men det blev inte superbra stämning även om Eintracht pulveriserade
läskeblasksklubben med 4–0. När jag var där tog jag till och med tillfället i
akt att promenera ut dit. Det är ingen promenad jag drömmer om att göra igen då
det går längs en motorväg som ska korsas och sedan genom en mack för att hitta
tillbaka på gångstråket.
Jag är ledsen Karlsruher
SC, ni är vänklubb till Hertha BSC, men ni får inte plats i min liga utan det
får däremot era största rivaler VfB Stuttgart. Trots att Stuttgart och
Hertha ogillar varandra endast grundat på att KSC och BSC är vänner, och
vänners fiender är våra fiender, så hyser jag inget agg mot VfB. Jag har ingen
relation till dem över huvud taget och mitt besök där var ganska intetsägande
när de spelade 0–0 mot Düsseldorf. Kommer jag åka dit igen? Jag vet inte. Kanske,
kanske inte. Jag känner lite att det inte spelar så stor roll, sker det så sker
det, men i Bundesliga är de ett givet möblemang.
I grannstaten Bayern
hittar vi tre klubbar och dessa är exakt de tre som Wollin hade på sin lista.
Det är 1. FC Nürnberg, FC Bayern München och TSV 1860 München.
Ett derby i München hoppas jag på varje år i DFB-Pokal, men det får vi tyvärr
aldrig. Jag gillar 1860 för det är en gemytlig klubb och Stadion an der
Grünwalder Straße är ett givet besök för en groundhopper. De har konstant
utsålt á 15 000 varje match i Dritte, så ska du dit får du vara ute i tid
för att få tag i biljett. Nürnbergs självbild hade Axel också en bra utläggning
om som inte behöver kompletteras utan jag kan bara nämna att deras arena har en
speciell utformning och den har något som lockar mig även fast jag inte riktigt
kan sätta fingret på exakt vad det är. FC Bayern, ja de är givna. Nästa lag, tack!
Vi åker en byt nordost
från Nürnberg för nu ska vi till Sachsen och deras största stad Dresden. I
denna stad marscherar anhängarna till SG Dynamo Dresden i takt med sina
svarta kängor och bara namnet Dynamo inger respekt. Öst ska vara representerade
och då är Dynamo Dresden den första klubben jag plitar ner på pappret.
Nästa lag kommer inte som
en skräll, vi ska till huvudstaden och härifrån hämtas ett lag. Hertha BSC.
Motivering överflödig.
Tillbaka till gamla DDR
och här har jag velat mellan två klubbar, men landat grundat i de historiska
framgångarna som klubben har att de förtjänar en plats i Bundesliga och det är 1.
FC Magdeburg från Sachsen-Anhalt. Kort resa för Hertha med regionaltåget
och Magdeburg vinner över Hansa Rostock som dock är en bubblare.
Vi fortsätter röra oss
västerut och denna gång till Niedersachsen och Hannover 96. Jag gillar
deras arena skarpt för den är som Volksparkstadion i utformningen, fast något
mindre gällande kapacitet. Arenan nås även från Hauptbahnhof med fötterna som
tar 45 minuter, men det går alltid att göra ett pitstopp eller två för att
blöta strupen om man känner för det. När jag började följa den tyska fotbollen
så bestämde jag mig utan anledning att inte riktigt gilla föreningen, men det
förändrades när Enke tog livet av sig och jag fann plötsligt sympati för
klubben och dess supportrar. Utan att jag är särskilt inläst på klubben och
dess historia finner jag den trevlig. Enda anledningen till att jag inte önskar
att de går upp till Bundesliga den här säsongen är att jag då missar en given
bortamatch nästa säsong.
Vi rör oss norrut och
river snabbt av två klubbar, Hamburger SV och SV Werder Bremen.
Jag minns att jag för ett par år sedan på Twitter föreslog Werder Bremen som
ett givet besök för folk som vill åka ner till Tyskland och se fotboll, men
vill undvika de absolut största klubbarna. Staden är trevlig, arenan kompakt
och promenaden dit väldigt trevlig. Jag är färgad då jag gjorde den en
eftermiddag i september när solen värmde och jag spatserade längs Weser med en
öl i handen. Matchen jag såg gick åt fanders då Hertha förlorade, men jag
rekommenderar hjärtligt ett besök där.
Fem klubbar återstår och
samtliga kommer från Nordrhein-Westfalen. Lite tråkigt, men fyra av klubbarna
är lika givna som att man behöver mat och sömn. De fyra är 1. FC Köln, Borussia
Mönchengladbach, Borussia Dortmund och FC Schalke 04. Dessa
behöver ingen närmare presentation och mötena dessa lag emellan är givna
höjdpunkter under säsongen. Det sista laget jag har på min lista tror jag
kommer förvåna en och annan, men det är också anledningen till att jag har
sparat dem till sist. Borussia är det latinska namnet för Preußen, så det är
därför både Gladbach och Dortmund heter det i sina lagnamn, men de som inte
fallit för det latinska språket utan värnar om det tyska och således även har
en mäktig örn i sitt klubbmärke med ett P i mitten är SC Preußen Münster.
SC Preußen Münster spelare
förstås på Preußenstadtion. En arena jag kommer att besöka i maj när de möter
SpVgg Unterhaching i sista omgången. De har spelat en säsong i Bundesliga och
borde då av traditionella skäl inte vara aktuella, men de spelade i den första
upplagan och för en enkel och nostalgisk man som mig väger det tungt. Deras
klubbmärke utstrålar makt och respekt och än har jag som sagt bara sett deras
arena på bild, men jag ser direkt att den tilltalar mig, precis som
Donaustadion i Ulm.
Detta var mina arton
klubbar i min Bundesligadröm och de som är bubblare är BFC Dynamo (den riktiga
klubben i Östberlin), Hansa Rostock, Erzgebirge Aue (för att Dresden ska ha
några att stångas mot i öst), Karlsruher SC och Bochum. Bochum är en trevlig klubb,
men det är redan för plottrigt i Ruhr så de får stryka på foten även om de har
37 säsonger i Bundesliga och ligger på plats 13 i maratontabellen. Eintracht
Braunschweig håller jag inte särskilt högt och även om deras möten med Hannover
adderar något så är de inte aktuella hos mig.
Auf wiederhören,
Sparr, Joakim
Följ mig på Twitter/X!